A better day...

Det är konstigt hur allt kan vändas 180 grader på ett ögonblick. Man strävar efter något som hjärtat vill ha, men man kommer inte längre än att se sig själv sträcka ut en hand och försöka nå det... och från ingenstans kommer en storm som drar med sig det finaste man vill ha. Sen står man bara där och ser på när lyckan snabbt virvlar iväg i stormen.
Man önskar att saker och ting vore enklare, men samtidigt hade man inte lärt sig av varje snedsteg. Det gäller att bita ihop tänderna genom varje storm och aldrig glömma att alltid går över, förr eller senare. Varje sår blir läkt och livet går vidare. En ny sorg ersätter en annan och hjulet går runt och runt...
Man kan inte begära att allting händer här och nu, man måste ge saker och ting tid. Minuterna kommer ticka, en sluttid kommer komma, men det är bara det däremellan som är så svårt... men det kommer bättre tider...
Sen kommer den där blåsten strax innan stormen som gör att man tappar all visdom och blicken ändras till tunnelseende, fastän jag försöker vara halvan som samlar ihop bitarna får jag ändå alltid hela högen över mig.
Människor kommer alltid tänka på sig själv i första hand, så varför ska jag alltid tillfredsställa andras behov framför mina egna? Alla funkar vi inte likadant, jag exploderar till slut och då finns varken eller, då är det helt enkelt kört och bussen har avgått. Just nu sitter jag och biter ihop tänderna för att saker är så orättvisa som de är, för att vissa är så trångsynta och fullständigt struntar i vad stormen kommer ta med sig.

Ja, livet kan vara knepigt ibland, men som tur är finns det ljuv musik och vänner som får en att glömma de där bekymmer som kommer vara så löjliga en dag när man ser tillbaka på dem.
Jag önskar bara att denna dag var en sån där löjlig dag då man tyckte att allt var så wunderbar.
Äsch, förr eller senare går allting över. En dag kommer jag ligga på min egen ö.



Jag hoppas att du fortfarande kommer känna igen mitt ansikte bland all galenskap.

Moje note i moj svijet nisu za takav zivot
U tvojim grudina ne kuca srca ratnika sto bi sve za ljubav dalo...