Då öppnas ännu ett kapitel upp. Detta bloggande går inte att undvika. En ny sysslosättning.
Så, hej på er, alla kända och okända.
Nummer ett på listan över förtryckta känslor inom mig är folk som klagar. Klag-klag-klageli-klag-klag-klag. Slappna av och försök hitta en lösning på problemet istället. Livets härliga bok är skriven innan din födsel, och allt som händer är menat att hända. Om du tycker att det klagomålet är ditt STÖRSTA problem i livet borde du tänka om. Livets gåva är underbar och för kort för att slösas på klagomål över småsaker.
Nummer två har vuxit fram inom mig under ett tag.
Nummer två är människor som tar för mycket plats. Jag har slut på tålamod och vänder bara bort huvudet när dessa klankar ner på andra bara för att de själv ska må bra. En människa som konstant är i behov av någon slags bekräftelse där uppmärksamhetens strålkastare måste vara riktade mot det här odjuret.
Jag förstår verkligen inte hur Ni orkar! Hur ni ens orkar bry er, hur ni orkar snokar i andra människors liv och lägga näsan i blöt. Er värld skulle gå under om ni gick miste om något, eller hur?
Jag har aldrig förstått mig på folk som med vilje påbörjar tjafs och bråk, som alltid är beredd till att attackera andra och som vågar säga vad som helst. Hur kan ni vara så elaka mot andra?
Du är en nolla i mina ögon som aldrig kan mätas upp till min nivå. Du ÄR, och kommer alltid förbli en falsk människa utan värdighet.
Nej, jag klagar inte. Jag är inte av den sorten. Inget av det jag kommer skriva är mina största problem. Jag är bara så less på folk som tror att de kan trampa på andra hursomhelst och göra vad de vill i livet. Det är nog i princip detta min blogg kommer handla om. Förtrycka känslor, yepp. Och.. tankar och sånt, ni vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar