Sometimes I wish I were you, just so I could be friends with me

Jag saknar verkligen det förflutna. Då man bara tog det lugnt och orkade med allting.
Tänk att bara för en dag kunna vara barn igen, springa till lekplatsen och leva in sin lilla fantasivärld med massa inbillade saker. Tänk om man skulle göra det nu, som vuxen....
Tänk om man kunde sluta kl 13 som en gång i tiden och springa till närmaste lekplats.
Stanna där i flera timmar och inte vilja gå hem.

Jag vill inte vara den där som sitter på bänken och observerar alla andra. Jag vill leva, jag vill finnas. Jag vill vara ung för evigt. Jag vill inte bli vuxen, jag vill inte få räkningar. Jag vill vara superlycklig över tjugan jag får av mina föräldrar. En hel tjuga! Wow! Det var massa massa tuggummi:)

Åh, och alla dagarna på öppna badet... Då hade man all tid i värld, man köpte ett sommarkort och gick till badet runt tio på morgonen och gick därifrån runt åtta på kvällen... det var underbara tider det... Och vilken solbränna man hade sen... puh...
Jag vill ha tillbaks den tiden då jag var för skraj för att hoppa fråan trean.

Det känns som att allting var så enklare då, men förmodligen kommer allt det här kännas mycket enklare om ytterligare tio år.... 2018.....